Ewas lite av varje

25 February, 2008

En efter en

Filed under: Fulblogg

Denna vinter har det kännts som om stora delar av min barndom försvunnit. Eller rättare sagt, många personer som "alltid" har funnits finns inte längre.

Flera av farmor o farfars vänner och grannar har dött denna vinter. Det känns väldigt konstigt att tänka att jag inte kommer att träffa tant Maria eller tant Dagmar någon mer gång. Och jag gruvar mig för att jag snart får höra att Elsie, Göta eller Gunnel inte finns längre.

I lördags blev det än mer konkret för mig att den gamla generationen nu försvinner. För natten till lördagen så dog Valter. Han var 86 år, nästan 87, och han var pigg och kry fram till för 1 månad sedan.

Han har verkligen alltid funnits, som jag minns det, och han har varit den sista länken till "förr i tiden" för mig eftersom hans minne varit otroligt bra!

Så pass gammal men ändå så ung i sinnet. Och så "med" i nutiden, inte alls rädd för nymodigheter. Så vill jag bli när jag blir gammal! (När jag sa det till mamsen så svarade hon "ja med tanke på hur lika ni två är i sättet och i humöret så är det nog stor chans att du blir som han när du blir gammal". Hm. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.)

Nu finns ingen kvar som kan berätta en massa historier om mina gamla släktingar. Som tur var så har jag de senaste åren frågat, frågat och frågat. Och Valter har svarat. För någon sommar sedan så visade han mig var min farfars farfars far grävde ner de ryssar som han hade slagit ihjäl. (Däremot så fick jag inget svar på varför ryssarna blev ihjälslagna, den delen av historien hade försvunnit genom åren.)

Jag gissar att saknaden blir stor när jag till våren verkligen kommer att inse att han inte längre finns. Det kommer att vara tomt när vi ska passera deras hus utan att se någon där.

Dessutom ligger en av mina mostrar på sjukhuset nu, svårt sjuk. Men jag har hälsat via mamsen till henne att det räcker nu, hon får faktiskt ta och krya på sig.

Herr eller Fru?

Filed under: Fulblogg

Jag ska ut och flyga nästa vecka. Jag ska en liten sväng, sisådär 55 mil söderut. Och jag tänkte nu boka flygbiljetter. Men flygbolagets hemsida har tänkt tvinga mig att ange om jag är "Herr" eller "Fru". Något annat alternativ finns inte!

Jag har försökt vägra ange något i detta fält men den godtar inte det. Jag funderar på att välja "Herr" bara på pin kiv…

Kom snart och hälsa på!

Filed under: Fulblogg

Sådärja, då var lille M:s basketpremiär avklarad. Vi hade fått vip-biljetter från HSB och skulle sitta på rad 2 vilket visade sig vara precis bakom hemmalaget. (Var tog rad 1 vägen? Är det spelarbänken det?) Eftersom lille M då inte såg något bakom hemmalaget så flyttade vi raskt upp en rad där det fanns tomma stolar.

Matchen började klockan 16. Lille M satt tyst och bara tittade. Och tittade. Efter 25 minuter så klappade han i händerna! Sedan kände han sig tydligen hemma och då började han klättra upp och ner på stolen, dricka vatten, klappa i händerna och lyfta på hörselskydden. Han kom snabbt på att när något av lagen gör poäng så ska man ha hörselskydden på. Smart basket-grabb!

Efter saft och bulle i pausen så började den lille herren även prata om spelet. Han surrade något som jag tyckte lät som "vrkrta flickor" och efter lite mer lyssnande så trodde jag han sa "vackra flickor" när han pekade på spelarna. Men jag fick då till svar en fnysning och en upprepning som gjorde att jag förstod att det var "svarta flickor" han sa. Jag valde att tolka det som att han menade motståndarlaget (som spelade i svarta dräkter) så jag svarade "jo men vi håller på dom gula flickorna".

"De gula flickorna" vann stort trots inte allt för bra spel. Efter matchen så sa först lille M "tack för matchen" och när vi skiljdes åt så sa vinkade han och sa "kom snart och hälsa på!". Gissa om mitt hjärta smälter då… Självklart måste jag ju lyda honom!

Nyfunnen glädje

Filed under: Fulblogg

I lördags morse vaknade jag tidigt. Och jag kände helt plötsligt "nu vill jag läsa!". Så jag sträckläste de 150 sidorna som jag hade kvar i Helena von Zweigbergks "Tusen skärvor tillit".

Jag tycker att den är riktigt bra. Men jag fastnade ändå när jag hade 150 sidor kvar och det berodde absolut inte på boken, det var bara min läslust som tog slut.

Jag har redan igår påbörjat nästa bok, Karin Alvtegens "Skugga" och den verkar mycket lovande!

Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Ian Main