Olämpliga tillfällen
Jag svär ytterst sällan. Och då även ytterst sparsamt. Jag klämmer ibland till med ett "men skit ner sig" eller "förbenade eländarns påhitt".
Häromdagen lyckades jag kläcka ur mig en riktig ful ramsa, förstärkt med några riktigt fula ord. Men det gjorde så himla ont så det var liksom läge. Däremot så tänkte jag inte på att vännen som tillhör Jehovas stod bredvid mig. Som tur var så bara skrattade hon åt min ramsa och frågade om hon kunde hjälpa mig.
Igår lyckades jag slå sönder en glasassiett. En ärv glasassiett som jag tyckt mycket om. Den gled ur min hand och träffade hörnet på diskmaskinen och sedan var den i fyra delar. Då kom det en lång ful ramsa igen. Och exakt när det här händer så kliver Frälsningssoldaten in hemma hos mig. Hans reaktion var "stå still, jag tar fram dammsugaren åt dig" och så log han lite åt att jag tyckte att det var pinsamt att han fick höra min ramsa.
Imorse lärde jag mig, den hårda vägen, att man ska passa sig för vad man säger när barn är i närheten. Jag hade tydligen sagt "men skit ner sig" när garageporten krånglade. Lillst(r)umpan snappade upp det och ändrade lite så när ett av de andra dagisbarnen försökte ta hennes skor imorse så skrek hon "men skit ner dig" åt honom.
Jag fick då förklara att jag ibland säger saker som jag inte borde säga och att jag inte vill att hon (heller) ska säga dom.
Jag ser nu framför mig hur hon i eftermiddag berättar för sin mamma allt vad hon lärt sig denna vecka hos mig och J. Och att hon då har ett mycket utökat ordförråd… Hjälp!
