Ewas lite av varje

Jag kan ta rätt mycket plats och vara rätt pratig. Och snabb i vändningarna. Men ibland så känner jag inte för det. Eller ids inte.

Ibland känner jag också att jag vill inte prata med dom andra. Så har det varit rätt ofta på sistone. Framförallt i fikarummet på jobbet.

Idag så gled fikarumsdiskussionen efter ett tag över på kändisar som har cancer. Och sedan vidare på hur många som faktiskt någon gång i livet får cancer. Det spekulerades också i hur man skulle ta emot ett cancerbesked.

Jo tack jag vet. Men jag orkade inte öppna munnen och protestera mot alla generaliseringar. Jag tänkte istället "låt dom tro att det är så där, dom lär nog vakna upp en dag" och så gick jag från fikarummet.

Jag förstår inte det här. Så fort det drar ihop sig till slutspel i basketen så börjar jag resa i jobbet igen.

De kommande veckorna har jag en resa inbokad per vecka. De flesta resorna är endagsresor, och på fredagar. Hur kunde det bli så här?

Jag tränade igår, trots rosslig andning. Igår kväll kände jag mig bättre men nu känner jag mig helt klart sämre igen.

Och inte blir det bättre av att solen skiner för fullt ute och jag sitter inomhus och tittar ut på havsisen och ser alla som är ute på isen. Dessutom blir det varmt på vårt kontor när solen gassar på detta sätt. Och den utanpåliggande persiennen vid min kontorsplats är numera helt paj. Både ljust och varmt alltså. Suck.

Jag vägrar bli sjuk! Jag vägrar framför allt bli sjuk nu när det är påsk!