Ewas lite av varje

Imorse läste jag morgontidningen som vanligt och konstaterade då att en artikel handlade om en av mina kollegor (B).

När jag träffade på honom vid kaffeautomatet så sa jag till honom "jag såg dina att dina 10 centimeter tydligen är 15 centimeter, stämmer det verkligen". B svarade direkt "var har du sett det?". Mitt svar "i dagens Pravda" gjorde att fnisset spred sig bland kollegorna i soffan.

B fick då börja försöka förklara att det vi pratade om var hans nybyggda garage som enligt honom, kommunen och länsrätten är 10 centimeter för nära tomtgränsen, men enligt grannen är det 15 centimeter. Men kollegorna var inte lika villiga till att lyssna på förklaringen som att spinna vidare på vad det var jag kunde ha menat…

Ojdå, jag hade glömt bort att det var lön igår! Jag fick en glad överaskning när jag kollade saldot på lönekontot idag…

Annandag påsk vid lunchtid. Död bil. Suck.

Tur att jag har rutin på det numera. Öppna bilen med nyckeln, fram med batteriladdaren, koppla in batteriladdaren och stå samtidigt vid sidan av bilen beredd med fjärren för att slå av larmet som går igång så fort bilen får ström (eftersom bilen är öppnad med nyckel och inte med fjärr). Sedan vänta någon minut och simsalabim så går bilen att starta.

Tredjedag påsk hade jag bokat in service för bilen. De tittade då även på om de kunde hitta något som stjäl ström eller om något är glappt. Men inget fel fanns då. Perfekt batteri. Perfekt laddning. Ingen strömtjuv så långt instrumenten kunde se.

Tredjedag påsk vid 18-tiden. Död bil igen. Dubbelsuck. Samma rutin igen.

Så nu är jag tillbaka till min gamla morgonrutin igen. Jag stiger upp 15 minuter tidigare, går en sväng förbi garaget och kollar om det finns ström i bilen (och japp det fanns det imorse) innan jag hämtar in morgontidningen. Skulle bilen vara död så har jag tid att koppla in batteriladdaren. Eller ta bussen.

Men jag hade ju börjat lita på min kära bil igen. Men det gör jag inte längre…

Jag skulle vilja reklamera den här påsk-helgen! För det kan inte vara meningen att 4,5 dags ledighet ska ockuperas av hosta, snuva och feber!

Jag har varit helt däckad av en ordentlig förkylning. Sämst var jag nog på lördagen. Och bra är jag inte riktigt än.

Men jag har inte ro att vara hemma och dessutom så måste jag vara fri från förkylning på fredag (i övermorgon) för då ska jag flyga till Stockholm. Och jag tycker inte om att flyga när jag är förkyld.

Förutom förkylningen så har helgen varit rätt bra. Lite väl kallt och lite väl mycket snöfall. Men god mat, mycket godis, mycket läsande och trevligt sällskap.

Men det är ganska kallt med utedass när temperaturen kryper neråt -20.

Och så gjorde jag en miss första kvällen i stugan, jag lät pappa ansvara för eldningen uppe hos mig. +28 i sovrummet när jag skulle sova - puh! De andra kvällarna har jag tagit hand om eldningen trots att pappa velat vara snäll och hjälpa mig med eldningen. På lördagen, när jag var som sämst, fick han börja elda. Men jag tog hand om avslutningen av eldandet och kunde då dämpa temperaturen till mer lagoma +22. (Och det var konstant +13 när jag vaknade på morgnarna.)