Ewas lite av varje

Som icke-förälder så får man passa sig när det gäller vissa saker. Exempelvis så får man då inte tycka till om vad andra (föräldrar) gör. Men jag har än en gång lyckats trampa i klaveret och göra det…

En av mina gamla vänner har två tonåringar som tidigare bott varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa. Helt plötsligt skulle min vän flytta med den nya mannen. I det nya boendet fanns inte plats för att hennes barn skulle få varsitt rum, men hans barn skulle få varsitt rum.

Det blev givetvis protester och hennes tonåringar valde att bosätta sig hos sin pappa på heltid. Jag var inte populär när jag sa att jag förstod dom. Men jag kunde enkelt tänka mig in i situationen "mamma flyttar, jag måste dela rum med syrran men de andra ungarna får varsitt rum".

Nu har min vän dessutom bytt jobb. Ett jobb som innebär att hon är borta stora delar av veckan. Och på helgerna så krockar alla tonåringarnas önskemål om aktiviteter med hennes önskemål om vila. Än en gång så väljer de då att vara hos sin pappa.

Min vän började beklaga sig om hur jobbiga hennes tonåringar är. Jag försvarade dom och försökte förklara att dom är inte jobbigare än andra tonåringar. Dessutom så försökte jag få henne att se det från tonåringarnas synvinkel, hur bortvalda de faktiskt kan känna sig.

Men oj vad arg min vän blev. Och jag fick mig en utskällning om att jag förstår ju ingenting för jag har inte barn. Till slut blev jag också arg och svarade att jag mindes faktiskt hur det var att vara barn och tonåring så jag förstår iallafall hur det är att vara tonåring.

Idag kom en fredstrevare från min vän på chatten. Jag nappade och jag tror vi är vänner igen. Men jag tycker iallafall att hennes prioritering är fel. Har man satt barn till världen så ska de gå före det mesta. Men just ja, jag vet ju inget om sånt…

Tidigt imorgon bitti kommer pappa att dyka upp på frukost. Han ska skjutsa grannarna till flygplatsen och deras plan lyfter 6.30. Så jag gissar att han dyker upp hos mig vid 5.45. Och då har han nog varit uppe 2-3 timmar och de har hunnit köra de 10 milen hit.

Alltså måste jag stiga upp ännu tidigare imorgon och fixa lite innan han kommer. Jag har utlovat riktigt frukost och jag skulle behöva dammsuga och plocka undan innan han kommer.

Igår kväll handlade jag efter att ha tränat. Men jag orkade inte sätta igång med städningen. Ikväll ska jag också träna (lite senare än igår) och jag måste alltså städa efter det. Jag är redan nu trött, hur ska detta sluta?.

Och dessutom så ska vi till Arlanda fredag-lördag. Jag borde alltså åtminstone ikväll bestämma mig för vad jag ska ha med mig så att jag kan tvätta det som eventuellt behövs tvättas.

Men allra mest känner jag för att sova…

I lördags eftermiddag/kväll dök det upp tre mycket elaka SMS på min privata mobil. De var från en av mina grannar och jag gissar att han var på fyllan när han skrev dom. (Det är inte så ovanligt att han är på fyllan, han är periodare.)

Det som fascinerar mig är han har inte överhuvudtaget försökt prata med mig, istället skickar han SMS. Telefonnumret har han antagligen hittat på webben och det går till en telefon som jag knappt använder.

Jag har inte tänkt göra något åt detta. Inte svara honom och inte ta kontakt med honom. Men jag funderar på att ta med mobilen på nästa styrelsemöte och läsa upp dom där eftersom han bland annat skriver om mig som ordförande i föreningen.

Och mobilen kommer att följa med på årsstämman. Dyker han upp där och börjar gorma så kommer jag garanterat att läsa upp för alla vad han skrev till mig.

Det ska bli intressant att se hur han beter sig nästa gång jag träffar honom. Törs han säga något? Eller är det bara på fyllan i skydd bakom en mobil som han törs skriva?