Ewas lite av varje

För en massa år sedan var jag på en föreläsning. (Tror det var Kay Pollack som pratade men är inte riktigt säker.) Där lärde jag mig ett tankesätt som jag ibland tar till. När jag håller på med något svårt eller råkar på besvärliga människor så försöker jag tänka "det är för att jag är så duktig som jag får alla dessa svåra övningsobjekt".

Men ibland så tänker jag istället "varför ska jag vara så himla duktig så att jag måste få alla dessa dj-a svåra övningsobjekt?".

Just nu är jag utöver duktig enligt tankesätt nr 1 även populär. Jag jobbar deltid i flera projekt och det är mycket att göra i alla projekten samtidigt. Och dessutom så vill en av kunderna skriva avtal på lång tid framöver och ett av de andra uppdragen har blivit förlängt. Jag hinner inte med att hålla koll på alla mail, sms och telefonsamtal som kommer.

I torsdags kväll hade jag ett utbrott som i korthet gick ut på "jag orkar inte vara så här populär, hur ska jag göra för att folk inte ska vilja ha med mig att göra längre?".

I fredags morse hade den önskan gått över. Men idag, efter att ha läst fredagens alla mail på en söndag så undrar jag igen vad det är som gör att "alla" vill att jag ska vara med på allt och varför "alla" ska fråga mig om allt. Jag vet att jag rår för det själv eftersom jag bemödar mig om att hinna med allt och alla, och jag försöker alltid göra mitt bästa.

Men jag vill hellre att andra känner att de kan vända sig till mig än att de känner att de inte kan det. Äh. Jag hinner inte mer än det jag hinner.

Om lördagen gick i symaskinens tecken så går söndagen istället i jobbets tecken.

Jag jobbar, jobbar och jobbar. Jag hade planerat att hinna träna men det var bara att stryka det. För jag insåg att jag hade ju helt förträngt att jag hade en hel del protokollskrivande kvar sedan i torsdags.

Igår lördag kom jag hem vid 12-tiden. Efter att ha läst morgontidningen så tog jag mig samman. Nu skulle jag börja sy på det utlovade babytäcket!

Ett antal timmar senare så ser det ut så här:

De blivande föräldrarna har 2 hundar så hundbenstyget var givet. Dessutom så kändes svart, vitt och grått som helt rätt färger till just den här familjen.

En närbild:
 

Storleken är sisådär 90*70. Och än har jag inte hittat nå’t bra baksidestyg, så jag har en bit kvar innan det är klart. Men allt "pillergöra" är nu avklarat!