Ewas lite av varje

Jag har funderat på att börja skriva någon annanstans. Också. Och när jag surfade runt häromdagen för att se om jag kunde hitta någonstans där jag kunde använda mitt smeknamn så hamnade jag på min gamla ytterst hemliga blogg.

Och oj så nostalgisk jag blev. Tårarna rann och jag satt med ett fånigt leende på läpparna.

Tiden läker många sår. Glömskan tar hand om en hel del. Och just nu så minns jag bara det som var bra.

Nämen vad är det som händer? Får min favvis-basketspelare inte fortsätta? Och han går istället till Norrköping!

Men hallå, vad håller klubben på med?

Förra helgen var jag tillsammans med min mamma till A i den nya lägenheten på servicehuset. A & V flyttade in där i höstas men jag hade inte hälsat på där tidigare, vi har träffats i stugan istället. V dog i mars och jag skulle till A i påskas men då var jag så förkyld att mina föräldrar förbjöd mig att åka dit.

Att prata med A i telefon är inte så lätt för hon hör ganska dåligt. Men oj så pigg hon är i huvudet! Och oj så glad hon blev när jag kom på besök.

A & V är de enda som jag vet köpt helt nya möbler när de flyttade in på servicehuset. "Nämä int kund ve ta me storborde hittjern hellr". Så de köpte köksbord, 4 köksstolar, en fåtölj och en soffa, soffbord, sängar och platt-tv. Det är inte alla 84-åringar som gör så…

A & V träffades på äldre dar. Han var pensionär och hon hade nå’t år kvar till pensionen när de blev ett par. A har inga egna barn men V har 3 som han då inte hade specellt bra kontakt med. Men med A så kom även kontakten med barn och barnbarn.

Jag var lite orolig att när V dog så skulle barnen lämna A. Men som sonen sa "det finns inte en chans att vi lämnar henne, hon gjorde ju så att vi fick en pappa igen och hon har ju blivit en farmor och mormor för alla barnbarnen som annars inte skulle haft någon".  

Man kan säga att det var en minst sagt lyckad kontaktannons i tidningen Land någon gång på i mitten av 80-talet… 

Min kära granne Polisen ska flytta. Tyvärr.

Men, sedan i lördags så säger jag: Yes! In flyttar nämligen istället H:s storasyster S med lilla T. Hurra!