Ewas lite av varje

När Mads Mikkelsen imorse började skrika om att det var dags att stiga upp så snoozade jag tre gånger. Jag brukar i vanliga fall bara snooza en gång, när Mads sedan skriker för en andra gång så stiger jag upp. Men inte idag inte.

F frågade mig "men hur många gånger ska du snooza idag då?" och jag har ett svagt minne av att jag svarade "jag måste drömma klart först, jag måste rädda Patrik, han ligger mördad i min bil i garaget och jag måste fånga mördaren innan han försvinner".

Jag undrar just vem det är som läser för mycket deckare?

Det märks att jag har lite för mycket på gång samtidigt nu. Det är lite väl mycket "ja just ja" i min hjärna nu.

Jag skriver upp saker på komihåg-lappar som jag sedan lägger någonstans och glömmer bort var jag lagt dom. I bästa fall så minns jag iallafall att jag skrivit något…

Igår kväll kom K förbi. När hon skulle gå så sa hon "ja då syns vi imorgon" och jag kände hur jag förvandlades till ett frågetecken. Imorgon? Vad ska vi göra imorgon? Ska vi träffas? Ja just ja, det var ju ett möte och en lunch som skulle avklaras.

Senare igår kväll kom F förbi. Jag konstaterade när jag såg honom "ja just ja det var ikväll som han skulle komma hit".

I morse ringde mamsen. Och när hon frågade om jag gjort det jag lovat Moster A-L så var jag än en gång ett frågetecken. Och inte hade jag kommit ihåg att göra det mamsen bett mig heller. När jag kom till jobbet så satt jag framför datorn och stirrade på Internet Explorer och tänkte "vad var det nu som jag lovat mamsen att jag skulle kolla upp?".

Dagarna på jobbet är fulla av "hoppsan det har jag glömt" eller "ja just ja, det skulle jag också göra".

Jag vet inte om jag ska skylla på åldern, jobbsituationen eller årstiden. Men jag minns ju iallafall att jag glömt.

Jag pratade idag med en av vännerna. Ett tag har det kännts som att vi hållt på att glida ifrån varandra, men idag var det verkligen som "förr i tiden".

Och oj så glad jag kände mig efter att ha pratat med henne!
Det kändes som att det lyfte hela min dag. Tänk att fem minuter kan göra så’n skillnad.