Ewas lite av varje

Jag har funderat på att börja skriva någon annanstans. Också. Och när jag surfade runt häromdagen för att se om jag kunde hitta någonstans där jag kunde använda mitt smeknamn så hamnade jag på min gamla ytterst hemliga blogg.

Och oj så nostalgisk jag blev. Tårarna rann och jag satt med ett fånigt leende på läpparna.

Tiden läker många sår. Glömskan tar hand om en hel del. Och just nu så minns jag bara det som var bra.

Nämen vad är det som händer? Får min favvis-basketspelare inte fortsätta? Och han går istället till Norrköping!

Men hallå, vad håller klubben på med?

Förra helgen var jag tillsammans med min mamma till A i den nya lägenheten på servicehuset. A & V flyttade in där i höstas men jag hade inte hälsat på där tidigare, vi har träffats i stugan istället. V dog i mars och jag skulle till A i påskas men då var jag så förkyld att mina föräldrar förbjöd mig att åka dit.

Att prata med A i telefon är inte så lätt för hon hör ganska dåligt. Men oj så pigg hon är i huvudet! Och oj så glad hon blev när jag kom på besök.

A & V är de enda som jag vet köpt helt nya möbler när de flyttade in på servicehuset. "Nämä int kund ve ta me storborde hittjern hellr". Så de köpte köksbord, 4 köksstolar, en fåtölj och en soffa, soffbord, sängar och platt-tv. Det är inte alla 84-åringar som gör så…

A & V träffades på äldre dar. Han var pensionär och hon hade nå’t år kvar till pensionen när de blev ett par. A har inga egna barn men V har 3 som han då inte hade specellt bra kontakt med. Men med A så kom även kontakten med barn och barnbarn.

Jag var lite orolig att när V dog så skulle barnen lämna A. Men som sonen sa "det finns inte en chans att vi lämnar henne, hon gjorde ju så att vi fick en pappa igen och hon har ju blivit en farmor och mormor för alla barnbarnen som annars inte skulle haft någon".  

Man kan säga att det var en minst sagt lyckad kontaktannons i tidningen Land någon gång på i mitten av 80-talet… 

Min kära granne Polisen ska flytta. Tyvärr.

Men, sedan i lördags så säger jag: Yes! In flyttar nämligen istället H:s storasyster S med lilla T. Hurra!

I fredags lyckades jag med något sån’t där som både blir skrattretande och en mardröm.

Jag jobbade hela dagen i vår kunds lokaler. Jag jobbade längst och helt plötsligt var klockan 18.30, helt klart dags att gå hem. Jag plockade ihop mina saker, gick iväg och kom mig ut i trapphuset genom att trycka på en "öppna"-knapp vid dörren. Längst ner i trapphuset satt en till "öppna"-knapp, och så var jag nere i receptionen.

Men sedan kom jag mig inte därifrån! Vid de två utgångarna satt det kortläsare och när jag höll upp mitt kort stod det "Inget tillträde" på displayen. Ok, jag går väl tillbaka upp en trappa där det satt lite folk och jobbade. Men man var ju tvungen att använda kortet för att komma tillbaka till trapphuset och även där sa den "Inget tillträde". Så jag var helt enkelt inlåst på bottenvåningen!

Jag ringde till en av kollegorna för att höra om man kunde komma ut på något annat sätt, men det kunde man inte. Kollegan erbjöd sig att komma tillbaka till jobbet för att släppa ut mig, men jag tyckte det var onödigt. Jag satte mig ner i receptionen och väntade. Efter ca 5 minuter kom några killar som skulle jobba kväll. Jag rusade fram till dom och sa "hej, kan ni släppa ut mig?".

Dom gapskrattade och frågade hur länge jag hade fått vänta…

Men jag kom mig alltså ut till slut.
Och idag har jag ringt och fixat så att mitt passerkort fungerar även efter klockan 18…

Igår fick jag ett städryck. Det såg för bedrövligt ut i fikarummet. Jag röjde tidningar, slängde gamla matlådor, ställde undan en del, packade upp 3 kartonger med kaffe och 1 kartong med mjölkpulver. Dessutom fyllde jag på kaffeautomaten med socker och choklad.

Imorse skulle två av mina kollegor fylla på kaffe i kaffeautomaten. Den ena killen öppnade dörren till det skåp där kaffet finns och sedan sa han "oj, vilken ordning". Den andra killen sa "vem har gjort det där?", sedan vände han sig mot mig och sa "det är du va?". När jag hade bekräftat det fortsatte han med "det finns ingen annan som skulle lägga in kaffet i en så perfekt ordning, säkert har du alla kaffekoppar i perfekta rader med örat åt rätt håll hemma". Och jo det stämmer. Jag är en pedant-tant.

(Det här hände efter att jag hade skickat ut ett mail med följande text till alla på kontoret:
"Den, eller dom, som fyllt diskmaskinen i gamla fikarummet med bland annat smutsiga tallrikar bör snarast starta den diskmaskinen och sedan bära tillbaka den rena disken till sin plats i nya fikarummet. 
 /Inga Disk"

Hittills ingen respons. Men jag har inte tänkt starta diskmaskinen!)

Imorse ringde min mobil ganska tidigt. Det var ett talande SMS från en Telenor-kund.

Det var från en av mina kompisar och det talande SMS:et berättade att hon och hennes sambo sedan 15 år nu har gift sig. Och de har idag åkt iväg på bröllopsresa. Men trots att jag hörde SMS:et tre gånger så lyckades jag inte förstå vart dom åkt.

Tacka vet jag det skrivna ordet…

Att göra-listan växer konstant nu. Den har tillochmed förökat sig och blivit två listor. En hemma-lista och en jobb-lista.

Varje dag så fylls listorna på med mer saker att göra. Det känns att det spelar ingen roll hur mycket jag jobbar, att göra-listan fylls på iallafall. För varje punkt jag kan bocka av så har minst två nya punkter tillkommit.

Jag har hoppats på bra väder till helgen men det verkar inte bli så bra. Så istället för de stora jobbiga uppgifterna utomhus så får jag väl ta itu med en massa saker inomhus istället. Typ putsa fönster och byta gardiner, plantera om några blommor, städa, sy den duk som mamma ska få och ta hand om strykberget.

Men hellre än det så skulle jag skura balkongen och behandla den, skura altanen och ställa fram utemöblerna, kratta, sopa asfalten och garagegolvet.

Men allra helst vill jag sova, läsa och se lite TV…

Det blir byte av bank för mig. Och allra skönast är att min nya bank tar hand om allt.

Eller inte riktigt allt. Jag måste meddela min arbetsgivare det nya kontonumret och meddela banken vilka konton som jag vill flytta över till den nya banken.

Bäst av allt är att jag tydligen kan flytta över mina fonder till nya banken utan att behöva sälja dom och få en massa reavinstskatt. Hur det praktiskt fungerar vet jag inte, men det bryr jag mig inte i. Bara det fungerar är jag nöjd.

Redan i förra veckan så pratade jag och tränings-M om dagens aerobic-pass. Vi hoppades nämligen att det skulle bli instruktörsbyte.

På schemat stod det att det skulle vara två instruktörer och vi hoppades att det ena namnet skulle strykas. Och så blev det idag men tyvärr var det fel namn som ströks. Suck.

Jag funderade på att skippa passet men M peppade mig "Äh vi ger henne en till, sista, chans. Det kanske blir helt underbart dåligt!". Så nu ska jag dit. Men jag har absolut inga som helst förhoppningar om ett bra pass.